Balans

Balans mellan det snabba och det stilla

Vad händer när vi i allt högre grad, utan att reflektera, allt oftare förväntar oss omedelbar tillfredsställelse och snabba resultat med minsta möjliga ansträngning?

Jag insåg häromdan hur lätt jag tappar både tålamod och fokus när jag scrollar och t.ex. en reelse är "för lång" och tar "för mycket tid". Och på en dansfest för ett tag sedan, upptäckte jag att jag snabbt ledsnade på låten och ville att den skulle ta slut, så vi kunde dansa till nästa, och nästa, och nästa, hm.

Kanske är det angeläget för de flesta av oss att bli lite mer uppmärksamma på vår ökade förväntan, ja nästan begär, efter quick fix, det snabba, det omedelbara?

Min reflektion är att lite medvetet reflekterande kring hur påverkade vi är av att allt ska gå snabbt, och om denna förväntan på det snabba påverkar både vårt tålamod och vår uthållighet i andra sammanhang?

Vad händer om vi inte är medvetna om den här pågående tendensen och trenden? Vad händer med vårt tålamod, vår förmåga att anstränga oss, hålla i och hålla ut, läsa en bok, göra något långsamt, stå ut med tråkighet och att lyssna aktivt på både oss själva och varandra? Hur påverkar det våra relationer? Våra barn?

Vilken slags förebild vill vi vara?

                            Tänk om inspiration och kreativitet ofta bor i tråkigheten?

Hur medveten är du om din förväntan på snabba resultat, svar, likes, och omedelbar tillfredssällelse och framförallt, vad händer med dig om du inte får det?

Vad innebär den ökade snabbheten för våra barn?

Tänk om regelbundna lugna och stilla stunder hemma, i förskolan, i skolan och på jobbet är ett gott recept för att balansera dels vårt system av kropp, tankar och känslor och även det snabba och det stilla?

När ger du dig själv stilla stunder för återhämtning, omtanke och reflektion?

//anette

#LevReflekteraLärOmsätt